Är du medberoende?

Vi vet alla att en bra och fungerande relation är den som vi mår bra av och den som ger oss glädje. Där det finns en balans och en ömsesidighet, där man ger och man tar. Vi är samtidigt medvetna om att relationer kan vara svåra ibland och att vi behöver investera (tid, energi, känslor, pengar, etc.) och kämpa för att hålla och bevara en relation vi är måna om.

Men var går gränsen för hur mycket man ska behöva kämpa och offra för att relationen ska vara eller bli fungerande?

Jag har tidigare nämnt begreppet ”identitetslös” i samband med nivån av vår anpassning i våra relationer. Det är viktigt att kunna vara lyhörd och flexibel i en relation, men inte till den grad att vi tappar vår egen identitet och vilja. Den viktigaste relationen vi har i våra liv, är den relationen vi har till oss själva. Den ska bestå av respekt och självmedkänsla. För att vi ska kunna vara fungerande i våra relationer, behöver vi vara fungerande som individer.

Ett ämne som ständigt dyker upp i mitt arbete med klienter, är graden av uppoffring som vissa av oss är villiga att göra för någon vi älskar. Det är där jag har bekantat mig och lärt mig innebörden och omfattningen av begreppet medberoende.

Idag förstår jag att medberoende är betydligt större och vanligare i våra relationer och det som gör den farlig är att de flesta av oss inte ens är medvetna om att vi är medberoende.

Medberoende används oftast i missbrukssammanhang där den man har en relation till är beroende av alkohol eller droger.

Men jag väljer nu att göra en mer allmän beskrivning av begreppet och inte enbart fokusera på beroendeproblematik (substanser) och heller inte enbart kärleksrelationer.

Vad innebär det då att vara medberoende?

Medberoende är ett psykologiskt tillstånd där enklaste beskrivningen av den är: När vi blir så investerade i en person och relation, att vi inte längre kan fungera självständigt.

När ditt humör, din lycka, din framgång, din utveckling och din identitet definieras av den andra personen, ja då är du kanske medberoende?

I ett medberoende-förhållande finns det vanligtvis en person som är mer passiv och inte kan fatta beslut själv, och en mer dominerande personlighet som får lite belöning och tillfredsställelse av att kontrollera den andra personen och fatta beslut om hur de ska leva.

Att vara medberoende innebär att man ”glömmer” bort sig själv och sina egna önskemål och behov för att ständigt göra personliga uppoffringar för att möta och fokusera på andras behov.

Här nedan finns det några kännetecken på en person med medberoende:

Du har svårt att finna glädje i aktiviteter utan den andra personen.
Du stannar kvar i ett förhållande trots att svek och skadligt beteende är vanligt.
Du gör allt för att tillfredsställa personen oavsett hur skadligt det kan vara för dig själv.
Du känner en konstant otillräcklighet och ångest pga. behovet av att alltid tillfredsställa den andra personen.
Du använder all din tillgängliga tid för att uppfylla personens önskemål, krav och behov.
Du får skuldkänslor när du tänker på dina egna behov och önskemål.
Du förtränger/bortser/ignorerar din egen moral, dina egna principer och samvete för att göra som den andra personen säger, tycker och vill.

Hur utvecklas ett medberoende i ett förhållande?

Tidigare fanns teorin om att medberoende utlöstes hos personer som hade sin uppväxt i ett hem med en förälder som led av alkoholism-/drogmissbruk. Idag har forskare upptäckt att medberoende kan bero på flera olika orsaker.

Det vi vet är att medberoende är ett inlärt beteende som oftast grundar sig i tidigare beteendemönster och känslomässiga trauman.

Personer som är medberoende som vuxna, har ofta haft dåliga förhållanden med sina föräldrar under uppväxten där man kanske fick uppfattningen om att föräldrarnas behov var viktigare än deras egna och att det är själviskt att tänka på sina egna behov och känslor.

Hur bryter man ett medberoende?

För att bryta ett medberoende krävs ett djupt arbete, analys och förståelse för var känslorna som leder till medberoende kommer ifrån. I de flesta fall behövs terapi.