Vi hör ofta om hur viktigt det är med god anpassningsförmåga. Oftast är det i samband med rekryteringsprocesser men även i vår relation och vårt samspel med andra.

Anpassningsförmåga är vår förmåga att anpassa oss till en ny eller förändrad miljö, eller till nya livsvillkor och krav.

Vår anpassningsförmåga är en förutsättning för att vår samverkan, samarbete och samliv med andra människor ska vara fungerande.

Vissa av oss har enklare till anpassningar, medan för andra är det betydligt svårare.

Det finns otroligt många fördelar och positiva faktorer när det gäller förmågan att vara anpassningsbar.

Jag har själv väldigt lätt för att anpassa mig till situationer, människor och miljöer, ibland är det frivilligt och ibland ett måste. 

Men det är inte fördelarna jag vill belysa här, utan nu vill jag lyfta nackdelarna med att vara anpassningsbar.

 

När jag och min familj kom till Sverige 1989 så var det bara givet att lära sig språket snabbt och ge sig ut. Vi ville så gärna anpassa oss till det svenska samhället (vilket vi gjorde väldigt snabbt), att jag 20 år senare inte längre kunde greppa mitt ursprung. Min anpassning hade varit så stark att jag i 20 årsåldern insåg att min grund och bakgrund nästan suddats ut.

 

När jag något år senare volontärarbetade och fick äran att lära känna flera starka och underbara kvinnor, fann jag snabbt ett mönster. Ingen av dess kvinnor kunde svara på en enkel fråga som: ”Vad är din favoritmat”. Deras liv hade handlat om att anpassa sig till sin partner i den utsträckningen att de inte ens visste vilken mat de själva föredrog utan att referera till vad partnern tyckte om.

Jag lärde mig där och då den farliga gränsen som finns mellan att anpassa sig till något eller någon, och att själv bli identitetslös.

 

Vår förmåga att anpassa oss innebär att vi gör det bästa av situationen och att vi ifrågasätter mindre. Vi gillar läget, och för att bevara en relation eller att behålla något som vi värdesätter, gör vi valet att minska på våra egna behov, känslor och krav. 

 

Jag nämner ofta vikten av ömsesidighet i alla relationer. Människor som har en god anpassningsförmåga, tenderar tyvärr att ibland hamna i fällan av ensidiga relationer. Dessa relationer är fungerande så länge den ena anpassar sig till den andras behov, krav och villkor.

 

Jag ser anpassning som en viktig del i vår process av personlig utveckling och jag tror absolut att det är viktigt att kunna anpassa sig till livet, så länge det är på en balanserad nivå:

 

Anpassa dig till människor, miljöer och situationer till en grad som är trivsam och nödvändig och inte till en grad där du själv blir identitetslös. 

 

 

Kategorier: Samspel

Leila Dadgar

♦️Beteendevetare ♦️Terapeut inriktning: ACT, CFT, EFT, KBT ♦️Utbildare & Kursskapare ♦️Författare ♦️Livscoach ♦️Mindfulnessinstruktör ♦️Personlig tränare