I en värld som ofta uppmanar oss att ge mer, göra mer och vara mer för andra, kan tanken på att vara självisk kännas både främmande och förbjuden.
Men är det inte så att för att kunna ta hand om andra måste vi först ta hand om oss själva?
Så, när är det okej att vara självisk och vad innebär det ens att vara självisk?
Det finns tillfällen då det inte bara är okej att vara självisk, utan det är faktiskt nödvändigt. Ingen vill ju definieras som en självisk person men att vara självisk kan faktiskt många gånger handla om självbevarande. Det handlar om att sätta gränser och erkänna våra egna behov och begränsningar, inte alltid men ibland. Ibland innebär det att kunna säga nej även om samvetet äter upp en.
Det finns en fin linje mellan sund själviskhet och omtanke om andra, det gäller bara att hitta denna linje.
Att ständigt offra sina egna behov kan leda till utmattning och till slut dränera oss. Medan en hälsosam dos av själviskhet kan hjälpa oss att bibehålla vår energi och vårt välbefinnande. Genom att värna om vår egen hälsa och våra gränser, kan vi t.o.m bli mer närvarande och givande i våra relationer.
Tecken på ett själviskt beteendemönster
1. Konstant självcentrering: Personen pratar mest om sig själv, sina framgångar, sina problem och ignorerar eller minimaliserar andras upplevelser.
2. Manipulativt beteende: Användandet av manipulation eller skuld för att få andra att göra vad de vill, oavsett konsekvenserna för andra.
3. Brist på empati: En oförmåga eller ovilja att känna igen och värdera andras känslor eller situationer.
4. Ignorerar gränser: Överträder regelbundet andras gränser för att uppfylla sina egna behov eller önskemål.
Självomsorg kontra själviskhet
Det är också viktigt att inte förväxla själviskhet med självomsorg. Självomsorg är när vi tar hand om oss själva, våra egna grundläggande behov så att vi kan vara friska, lyckliga, fungerande och produktiva. Det blir själviskt endast när det rutinmässigt och medvetet är på andras bekostnad eller på något sätt skadar andra.
Att vara en självisk person
Att kallas för en självisk person är vanligtvis en beskrivning av någon vars livsstil och val konsekvent reflekterar en likgiltighet för andra. Det är personlighetsdrag som kan vara djupt rotad och kräver betydande självinsikt och arbete för att förändras. Det är också viktigt att känna igen när själviskhet blir ett hinder för tillväxt och förståelse. Om vi alltid sätter oss själva först, riskerar vi att förlora de relationer vi har.
En strävan efter balans där vi kan ta hand om oss själva utan att skada andra är nyckeln till fungerande relationer och personlig tillväxt. Att balansera mellan egna behov och andras är inte alltid lätt, men det är avgörande för ett fungerande liv, både socialt och individuellt. Det är också viktigt att komma ihåg att sund själviskhet inte innebär att man ignorerar eller konsekvent skadar andra för egen vinnings skull. Det handlar om att upprätthålla en hälsosam självrespekt och att se till att man inte konsekvent sätter andra människors behov före de egna till den grad att det skadar ens egen livskvalitet. Att känna igen och respektera både våra egna och andras gränser är grundläggande för att skapa en miljö där alla kan må bra. Att vara självisk i rätt mått och vid rätt tillfällen kan faktiskt vara det mest omtänksamma man kan göra både för sig själv och för andra.
❤️