Vi har alla hört talas om Peter Pan, ni vet den där fiktiva karaktären som skapades av författaren JM Barrie i början av 1900-talet som handlar om en pojke som aldrig vill växa upp och som flyger iväg till Never Never Land och inleder en mängd olika äventyr.

Men få av oss har hört att det finns ett syndrom döpt efter denna karaktär.

Vi har alla träffat på ”den där” personen som aldrig växer upp, ni vet den där omogna typen som ser livet som en enda stor lekplats där ansvar och allvar inte existerar. Denna person finns kanske på vår arbetsplats, i vår familj eller bekantskap. Personen som har en tendens att stressa upp sin omgivning genom sin något nonchalanta livstil och inställning. Personen är rolig och äventyrlig, men efter ett tag blir personen bara ”jobbig” att ha att göra med.

 

Vad är då Peter Pan-syndromet?

Peter Pan-Syndromet utvecklades av en amerikansk psykoanalytiker, Dan Kiley, 1983 och kännetecknar en vuxen person som vägrar att växa upp eller mogna från barndomen. Termen fungerar som en metafor för att beskriva ett beteendemönster som visar en vägran att acceptera att man är vuxen och därmed att ta ansvar. Individer med Peter Pans-syndromet fortsätter att visa barnsliga egenskaper som de flesta växer ur under sina vuxna år. 

 

Tecken på Peter Pans-syndrom

Tecken på Peter Pans-syndrom inkluderar beteenden man kan förvänta sig av ett barn eller en tonåring. När de konfronteras kan dessa individer reagera med motstånd eller förnekande, skylla på någon annan etc.

Här är några potentiella tecken:

 

  • Brist på intresse för arbete (vill helst inte jobba)
  • Har svårt att binda sig i relationer
  • Inte pålitlig
  • Har svårt att fatta beslut
  • Emotionellt instabil
  • Brist på ansvar och skyller lätt på andra
  • Brist på självkännedom
  • Förväntan att andra ska ta hand om en
  • Vägrar att acceptera konstruktiv kritik
  • Skjuter upp saker
  • Förlitar sig på att andra ska försörja eller betala för en
  • Vägrar lämna sitt barndomshem
  • Prioriterar nöje framför annat viktigt
  • Vägrar att definiera relationer
  • Undviker att ta itu med konflikter i relationer

 

Syndromet i sig är inget diagnoserbart tillstånd och det behövs mycket mer forskning för att bättre kunna förstå det och dess uppkomst. Men oavsett hur det börjar, kan det bara pågå så länge som en annan individ stödjer det.

Här är några möjliga orsaker till uppkomsten av Peter Pans-syndrom:

1. En alltför tillåtande föräldrastil ger barn friheten att göra vad de vill med minimala konsekvenser. Barn lär sig i slutändan att de kan komma undan med vad de vill, vilket ger en berättigad, orealistisk mentalitet när de går in i vuxen ålder.

2. Överbeskyddande föräldraskap där barn är uppfostrade att tro att omvärlden är farlig. Utan att ge sig ut på egen hand blir de alltför fästa och osäkra och utvecklar inte den mentalitet eller de färdigheter som krävs för en framgångsrik övergång till vuxenlivet.

4. Ensamhet genom val eller uppfattning om att tvingas in i det kan vara försvagande och problematisk. I sådana fall kan individer gå tillbaka (regression) till ett tidigare skede av livet (barndomen) i ett försök att känna sig älskade och stöttade. 

5. Rädsla för intimitet och relationer: Många personer med Peter Pans-syndrom upplever rädsla för att binda sig (t.ex. relationer, arbete, bostadsägande, etc.) eller för något beslut som de uppfattar som att de hamnar i en position där det är omöjligt att fly. Istället för att ta chanser bestämmer de sig för att inte engagera sig alls som ett säkrare alternativ.

6. Narcissism är en annan vanlig faktor förknippad med Peter Pans-syndromet. De som visar narcissism tror att de har rätt till ”kunglig” behandling av andra. I deras sinnen är det enda som spelar roll dem själva, och de kommer att manipulera andra till varje pris för att få vad de vill ha och tror att de förtjänar det.

7. Genus: Traditionella samhälleliga stereotyper och förväntningar av att kvinnor tar hand om hus och barn och gör det känslomässiga arbetet. 

Peter Pan-komplex är vanligare hos män, även om kvinnor också kan utveckla det, förklarar Jacqueline Connors som är en amerikansk psykoterapeut. Detta beror på att kvinnor tenderar att ha ett behov av att vårda och ta hand om saker och om människor i tidig ålder, säger hon. Att vara i ett förhållande med en ”Peter Pan” kan till en början vara spännande och roligt, men kan med tiden bli påfrestande och krävande.

Hur man hjälper någon med Peter Pans syndrom

Första steget är att börja med att bekanta dig med symtomen på Peter Pans-syndrom samt hur personen i din omgivning uppvisar dem. Försök sedan att starta en dialog, ge ditt stöd, sätt gränser, var realistisk och glöm inte bort sig själv.

För mer info, tryck här: https://www.marriage.com/advice/mental-health/peter-pan-syndrome/

Kategorier: SamspelTankar

Leila Dadgar

♦️Beteendevetare ♦️Terapeut inriktning: ACT, CFT, EFT, KBT ♦️Utbildare & Kursskapare ♦️Författare ♦️Livscoach ♦️Mindfulnessinstruktör ♦️Personlig tränare