Prioriteringar

Med åren inser jag mer och mer hur våra prioriteringar ställer till det för oss. Vi vill en sak, men prioriterar en annan. Vi vill träna men vi prioriterar soffan och Netflix. Vi vill träffa den där kompisen som vi inte träffat på länge, men vi prioriterar att stanna hemma och surfa.

Mitt arbete och mina möten med olika människor har uppmärksammat mig på hur stor roll och betydelse våra prioriteringar har för våra relationer och vårt välmående.

Att prioritera innebär att ha en egen rangordning av olika alternativ där man väljer det som väger mer än de andra. Ibland används förnuftet till detta urval, men jag skulle våga påstå att vi människor tenderar att välja utanför förnuftet många gånger, närmast oftast. Med det menar jag att när vi vet att ett val är fel, eller mindre bra än annat val, men vi väljer det alternativet ändå. Det är en mänsklig faktor att prioritera fel, eller mindre bra, men var går gränsen för att det blir ohälsosamt?

När det gäller kost och träning hör vi ofta ordet prioritering. Här är det konkret vad som behöver göras och kanske därför ett mer välkänt samtalsämne. Du vet att det är hälsosamt med träning, du vet att för mycket socker är skadligt, du vet att om du vill ha den vältränade kroppen som du hade för 20 år sedan så hjälper det inte att bara titta på gamla bilder, du vet att du behöver dra ner på sockret och ta dig till gymmet. Du hinner inte tänker du, eller så är det faktiskt så att du väljer att prioritera annat. Sömnen, jobbet, kompisarna, familjen och annat går före, för de är ju trots allt viktigare tänker du…

Du saknar dina föräldrar som bor 40 minuter från dig. De börjar bli gamla tänker du dagligen, du känner att du saknar dem och hade gärna lagt dig och blivit ompysslad på deras sköna soffa och ätit mammas goda mat och pratat världspolitik med pappa. Nu var det ändå 3 veckor sedan du träffade dem. De kommer gärna till dig och hälsar på meddelar de varje helg. Veckodagarna vågar de knappt ringa dig för du är alltid så upptagen och stressa förklarar du. Men en lördag förmiddag kan vi komma och säga hej säger mamma lite försiktig, men just den här lördagen ska du ju ut med din gamla kollegor. På söndag kommer jag vara trött, nästa helg blir nästa vecka, och du har ännu inte träffat dem, men du tänker på dem och tänker att du måste prioritera annorlunda…

Barnen sitter och stirrar på dig och du känner deras tunga blick i ögonvrån och hör på deras andning att det är irritation i luften. Du sitter med din dator och ”ska bara” slutföra det sista innan du stänger datorn för dagen. Klockan är 19 och ni skulle ha filmkväll som ni bestämde igår. Du hade ju så mycket att göra igår så det fick bli ikväll. Barnen väntar och berättar för dig att de väntar. Du blir stressad och fräser irriterat. När du väl har stängt ner din dator inser du att du sitter ensam på soffan och blir nästan orolig av tystnaden som du inte ens märkt av. Barnen har gått till sina rum. Du ropar glatt att du har poppat popcorn till er, men ingen kommer ut. Den mysiga filmkvällen har förvandlats till en nedstämd atmosfär som du vet att du har orsakat, det är inte första gången, förmodligen inte sista heller. Jobbet behöver göras för att du ska tjäna så bra som du gör så att barnen kan åka på den där skidresan varje år. Det är din förklaring vid frukostbordet var och varannan dag. Faktum är att du älskar ditt jobb, ibland för mycket. Dina barn är inte glada, inte du heller. Du vet att du måste prioritera annorlunda…

Hur prioriterar du i ditt liv? Är du nöjd med dina val?