Jag har alltid varit och är fascinerad av olika religioner, kulturer, tankesätt och främst livsfilosofier som finns i världen.
Något som har väckt min uppmärksamhet på senare dagar är japansk livsfilosofi.
Japansk kultur bjuder på flera tankesätt som jag anser vara hjälpsamma och nyttiga att känna till.
Jag kommer att nämna och gå igenom några av dessa som har haft stor innebörd för mig med jämna mellanrum.
Den första och enligt mig bästa är Wabi Sabi:
Wabi-sabi: Beundrande ofullkomlighet
Wabi-sabi står för det som är autentiskt, genuint och äkta och har tre grundläggande principer som är:
”Ingenting varar, ingenting är färdigt och ingenting är perfekt”.
Wabi-sabi innebär att vi accepterar oss själva för dem vi är, utan rädsla för omdöme. Vi behöver lära oss att vi kan hitta skönhet i ofullkomlighet, att livet inte är och inte kommer att vara perfekt utan att det är vackert och att ingenting är permanent, varför varje ögonblick är heligt, och därför är det viktigt att leva i nuet.
Richard Powell, berömd författare till boken ”Wabi Sabi Simple”, beskriver Wabi Sabi som ett sätt att leva där man uppskattar och accepterar komplexitet samtidigt som man värdesätter enkelhet.
Ordet ”Wabi” kan översättas som ”rustik enkelhet” eller ”underskattad elegans”. Det betyder kort och gott att det finns en skönhet i enkelheten. Wabi belyser också hur vi kan känna oss fria från stress och ångest när vi äger mindre materiell rikedom.
”Sabi” betyder att uppskatta det gamla och slitna”. ”Sabi” lyfter vikten av ofullkomlighet och får oss att förstå att allt åldras, skadas och försvinner. Den accepterar den naturliga cykeln av liv och död. Tillsammans skapar dessa två ord en vacker symbol för ödmjukhet, enkelhet och tacksamhet.
Första gången jag hörde talas om Wabi Sabi var under en föreläsning som bjöd på både tårar och skratt. Föreläsaren berättade om sina enligt mig hemska upplevelser som hade tagit henne dit där hon stod idag. Hon berättade med en stark inlevelse om hur livets utmaningar hade fått henne att krascha, och hur sakta men säkert tagit sig upp igen. Under resans gång, från att ligga ner till att kunna stå upp igen, hade hon med sig Wabi Sabi. Hon såg och accepterade det ofullkomliga. Jag fastnade direkt för denna filosofi…
Wabi Sabi har lärt mig att fokusera på det jag redan har, snarare än att alltid längta efter något nytt. Den har gett mig perspektiv som gör att jag tar saker mycket lättare, allt behöver inte vara perfekt, jag tillåter mig själv att göra fel och accepterar min ofullkomlighet.
Även om filosofin kan för vissa vara lite svår att förstå och något abstrakt, så rekommenderar jag verkligen en vidare sökning på ämnet.