Alla har vi våra dagar, vissa dagar är vi piggare, vissa dagar är vi gladare och vissa dagar vill vi helst inte prata med någon överhuvudtaget. Vi försöker alla att få ihop livspusslet, det är stress och det är ekorrhjul. Det ska hämtas och det ska lämnas, det är måsten och det är nöjen, det ska ges och det ska tas. Vi kör på, dag ut, och dag in. Vissa av oss har lärt sig att hitta balansen, och vissa av oss har ännu inte funnit den. Oavsett hur våra liv ser ut, hur ofta frågar vi oss själva: ”Hur mår jag, egentligen”? Och när någon ställer frågan till oss, hur ärligt svarar vi då egentligen?
Ja frågan låter kanske djup, kanske lite för tung och för vissa kanske lite flummig, ja det kanske den är också beroende på vem som tolkar frågan. Syftet med frågan är inte att gräva för att hitta något negativt, utan snarare att stanna upp och känna efter för det är då när du vet vad du verkligen känner som du kan hjälpa dig själv att må bättre.
Det är ingen av oss som lever helt stressfritt och problemfritt. Vi har alla våra glädjestunder och våra bekymmer. Vi kör på, det är så vi alla måste göra för att få ihop våra liv. Det är så vi har lärt oss att leva. Ingen gillar gnällspikar så vi kör på, med eller utan en fasad. Men, om du tar bort dina måsten, förpliktelser och krav, och om du tar bort din fasad, stannar upp och ställer dig frågan: Hur mår jag, egentligen?
- I min kropp, i min hjärna?
- Sover jag bra?
- Äter jag bra?
- Har jag orken som behövs för att ta mig igenom dagen?
- Skrattar jag någon gång under min vakna tid?
- Har jag hittat balansen?
