Vi har alla varit med om den känslan, oftast när vi var yngre eller barn men även som vuxen, då hela världen var emot en och det var fel på alla andra. Då man kände sig besviken på allt och alla och tyckte att världen var så orättvis som behandlade stackars lilla mig på detta orättvisa sätt. Jag minns såväl när jag var runt 11-12 års åldern och beklagade mig ännu en gång över hur synd det var om mig och att det var fel på alla mina kompisar som hade gjort mig upprörd/ledsen/arg/besviken/etc. Då sa en klok person till mig så här: ”Den dagen du tycker att det är fel på alla andra, det är den dagen du ska acceptera att felet ligger hos dig”, det kan inte vara möjligt att alla andra har fel utom du sa personen till mig, detta tyckte jag inte om att höra där och då, men meningen har alltid varit med mig och någonstans i bakhuvudet har jag haft med mig detta och vet att det är sant.
När jag idag, i vuxen ålder har perioder då jag är trött, sårbar eller extra känslig, då vet jag att jag lätt kan hamna i situationer eller interaktioner som jag inte alltid tolkar till mig fördel. Jag kan då lättare ta åt mig av vad någon säger till mig och lättare bli ett offer i mitt svaga tillstånd. För det är ju faktiskt lättare att tycka synd om sig själv än att erkänna och acceptera att man har fel. Felet ligger inte hos den jag möter och bemöter, felet ligger hos mig och hur jag tolkar denna person och situation i den specifika stunden. Tack och lov lär man sig detta med åren och med åldern och kan hantera sig själv och situationer mycket bättre.
Men tyvärr innebär inte ålder alltid en god självkännedom och självinsikt. Jag möter ofta vuxna personer som saknar perspektiv, personer som inte ser helheten och som endast utgår från sin egen känsla. Personer som gärna vill ha någon extern att se som ansvarig för denna negativa/jobbiga känsla de känner. Personer som hellre ser sig själva som offer, istället för att ägna tid åt att granska sin egen roll i det hela.
Den dagen vi alla börjar inse och acceptera vår egen roll och vårt eget ansvar i det vi själva känner och upplever, det är då vi har kommit långt i vår process av personlig utveckling. Fram till dess kan vi gå runt och tro att vi är helt felfria och att det är alla andra det är fel på ….