Jag tog fram gamla fotoalbum häromdagen, vilket händer väldigt sällan. Dels finns det ingen tid och heller inget intresse att blicka tillbaka, jag vet inte varför men gamla bilder och gamla minnen känns ju som ett gammalt kapitel. Nu var det mest för att barnen var nyfikna på vissa personer och platser som jag hade berättat om.
Jag som idag hatar detaljer hade tydligen lyckats skapa detaljerade album baserat på årtal och plats, detta fram till en viss ålder.
Sen tog det slut, det måste ha varit då jag började ogilla detaljer tänker jag.
Varje album tog mig tillbaka till en plats, en doft, en känsla. Vissa bilder väckte obehag, och vissa bilder gav mig ett impulsivt leende på läpparna.
Varje album representerade en version av mig vilket för mitt 40+ åriga jag kändes helt främmande. Saker jag gjorde, kläder jag bar på, platser jag var på och människorna jag var med, fick mig att känna mig som en främling i mina egna ögon.
Detta har fått mig att tänka på hur många olika versioner av mig det har funnits och olika liv jag har levt.
Jag är ju medveten om att vi människor utvecklas över tid och förändras utifrån de erfarenheter vi har och de val vi gör. Jag förstår också att i och med detta så finns det olika versioner av oss i olika skeden i livet.
Men det som samtidigt får mig att undra är om vi fortfarande är samma personer med samma grundläggande personlighet, preferenser och egenskaper genom dessa olika versioner?
Jag insåg att jag är så fast i nuet och vem jag är idag och vilka roller jag bär på, att jag helt glömt av vem jag har varit. Självklart är den jag är idag baserad på den jag har varit, men denna tillbakablick fick mig även att känna en viss saknad efter mina tidigare versioner.
Jag som arbetar med personlig utveckling och brinner för att hjälpa andra att hitta sin väg i livet, insåg plötsligt att vägen till jaget är att tillåta sig att få vara dessa olika versioner.
Jag vill kunna vara den sårbara men stolta 10 åringen. Jag vill kunna vara den nyfikna, modiga, glada och impulsiva 20 åringen. Jag vill kunna vara den karriärsugna och målmedvetna 30 åringen. Jag vill kunna vara allt detta samtidigt som jag är mamman, frun, dottern, systern, vännen etc., som jag är som 40 åring idag.
Att titta på gamla foton var tydligen nyttigt och nödvändigt inser jag nu.
Allt som tar oss ett steg närmare oss själva hjälper oss att utvecklas.
Målet är ju att bli den bästa versionen av sig själv.
Jag ser framemot att se vad den 50 åriga versionen av mig har att erbjuda….