Varför gör vi som vi gör?

1999, när jag var 19 år, började jag läsa psykologi med målet och förhoppningen om att kunna förstå mig själv och förstå människorna runt omkring mig bättre. Jag ville förstå varför vi ibland gör saker vi inte riktigt kan förklara när vi exempelvis sårar varandra, drar oss undan fast vi längtar efter närhet, eller återupprepar mönster som inte fungerar.

Idag, med över 20 års erfarenhet av psykologi i både teori och praktik, är det fortfarande en av de vanligaste frågorna jag stöter på: Varför gör vi människor som vi gör?

Det jag förstår idag är att svaret inte är riktigt enkelt men det finns förklaringar. Här är några av de viktigaste psykologiska perspektiven som hjälper oss förstå våra egna och andras beteenden.

1. Våra första relationer formar vår syn på oss själva och andra

Teori: Anknytningsteori (Bowlby, Ainsworth)

Redan från spädbarnsåldern börjar vi utveckla ett slags relationskarta. Hur andra svarar på våra behov som trygghet, tröst, kontakt och hur detta påverkar hur vi senare kommer att relatera till närhet, tillit och konflikt.

• Trygg anknytning: Vi vågar visa känslor, uttrycka behov och lita på att andra finns där.

• Otrygg anknytning: Vi kan bli undvikande (håller distans), ambivalenta (klamrar oss fast), eller desorganiserade (blandar närhet med rädsla).

Exempel: Om du som barn ofta blev ignorerad när du var ledsen, kan du som vuxen ha svårt att visa sårbarhet eller lita på att någon verkligen stannar kvar.

2. Vi lär oss vad som fungerar även om det inte längre är hjälpsamt

Teori: Inlärningsteori och beteendeperspektiv (Skinner, Bandura)

Många beteenden vi har idag är inlärda reaktioner som har utvecklats för att lösa något. Det vi upprepat, fått bekräftelse för eller lärt oss genom att observera andra, sitter ofta djupt.

• Operant betingning: Vi gör mer av det som ”belönas” (t.ex. att bli bekräftad).

• Modellinlärning: Vi tar efter beteenden vi ser hos andra – ofta föräldrar.

Exempel: Har du vuxit upp i en miljö där man inte pratade om känslor, är det inte konstigt om du som vuxen undviker känslomässiga samtal även om du innerst inne längtar efter närhet.

3. Känslor styr snabbare än vi hinner tänka

Teori: Affektteori och neuropsykologi (Tomkins, Damasio)

Känslor är biologiska signaler som snabbt aktiveras för att hjälpa oss hantera omvärlden. De väcker reaktioner innan vi ens hunnit reflektera vilket gör att vi ibland agerar impulsivt eller ångrar oss efteråt.

• Rädsla kan få oss att dra oss undan, även om hotet inte längre finns.

• Skam kan tysta oss, trots att vi egentligen vill säga ifrån.

Exempel: Du kanske blir arg i en diskussion men det som egentligen aktiverades var en känsla av att inte bli lyssnad på, precis som du upplevde som barn.

4. Våra tankar formar hur vi uppfattar verkligheten

Teori: Kognitiv psykologi (Beck, Ellis)

Vi tänker, hela tiden. Våra tankar påverkar hur vi tolkar situationer, vad vi känner och hur vi beter oss. Men många av våra mest grundläggande tankemönster uppstod för länge sedan, och är inte alltid sanna eller hjälpsamma.

• Automatiska tankar: Spontana tolkningar, t.ex. ”Jag klarar inte det här”.

• Grundantaganden: Djupare övertygelser, t.ex. ”Jag duger inte om jag inte presterar”.

Exempel: Om du tänker att du alltid måste prestera för att vara värdefull, är det inte konstigt om du överarbetar dig – även om ingen kräver det av dig.

5. Vår hjärna prioriterar trygghet framför utveckling

Teori: Evolutionär psykologi / Polyvagal teori (Porges)

Människans nervsystem är programmerat att skydda oss från fara. Det betyder att vi ofta väljer det vi känner igen även om det inte är bra för oss eftersom förutsägbarhet känns tryggare än det okända.

• Trygghetssystemet aktiveras i lugn, närhet och förutsägbarhet.

• Hot- och stressystemet aktiveras av ovisshet, konflikter, nya situationer.

Exempel: Du kanske stannar i en relation som inte fungerar, eller tackar nej till något du drömmer om – för att förändring känns farligare än att ha det som det är.

Så… varför gör vi som vi gör?

Vi gör som vi gör för att vi har blivit präglade av våra tidiga relationer, för att vi har lärt oss strategier som en gång fungerade, för att våra känslor och tankar styr mer än vi ibland inser, och för att vår hjärna hellre väljer trygghet än förändring.

Det handlar inte om svaghet eller brist på vilja. Det handlar om mänskliga mönster och när vi förstår dem, kan vi också börja förändra dem.

För mig har psykologin inte gett alla svar. Men den har hjälpt mig att förstå det mänskliga, på djupet och på riktigt. Och det tänker jag, är en av de mest värdefulla kunskaperna vi kan ha ❤️.