Det händer ibland att vi stöter på människor som vi snabbt sätter etiketten ”lättkränkt” på. Ni vet, den där kollegan som får ett neutralt mail och tolkar det som en attack. Eller vännen som du skojsar med lite och plötsligt är stämningen som att någon spillt sur mjölk över hela umgänget. Och kanske, om vi är riktigt ärliga, händer det också att vi själva är den där personen. Den som hör något och känner hur hela kroppen går i försvarsläge, trots att inget illa kanske var menat, men det som sägs landar ändå så hårt.
Så vad handlar det här egentligen om? Är det lättkränkthet vi pratar om eller är det något som ligger djupare under ytan?
Det här inlägget handlar inte om att peka ut vem som är “för känslig”. Det handlar om att förstå vad som sker i oss och mellan oss när något upplevs som sårande. För ofta har det mer med otrygghet än med överkänslighet att göra.
Kränkt eller bara inte trygg?
Känslan av att bli kränkt börjar sällan i själva orden som sägs. Den börjar i oss och i hur trygga vi känner oss, både i oss själva och i relationen till den som pratar.
När vi känner oss trygga med någon, när vi vet att den personen vill oss väl, då kan ganska mycket sägas utan att det sårar. Vi ger varandra någon slags ”tillitsbonus” som jag kallar det. Vi tänker: ”Ja, det där lät kanske lite klumpigt, men jag vet ju att hen inte menar illa.”
Men om tryggheten saknas ja då hör vi något helt annat. Då filtreras orden genom misstänksamhet, gamla sår, självtvivel, etc… Det som kanske var ett neutralt konstaterande låter plötsligt som ett dolt angrepp, en dömande kommentar, en påminnelse om det vi innerst inne oroar oss för om oss själva.
Bakom den kränkta reaktionen
Och här mina vänner snubblar vi över något viktigt, nämligen att lättkränkthet är sällan en del av någons personlighet, utan ofta ett tecken på något som skaver under ytan. Det kan handla om en känslighet, absolut men det är inte nödvändigtvis något negativt. Kanske är man van vid att behöva försvara sig. Kanske har man vuxit upp i miljöer där man blivit misstolkad eller inte tagen på allvar. Kanske har man ofta fått höra att man är för känslig, för dramatisk eller bara för mycket. Till slut går man runt i världen med skölden uppe, alltid beredd att parera attacker som kanske inte ens är där.
Eller så har man inte riktigt kontakt med sitt eget värde. Man är osäker, kanske svajar lite inombords, och då blir varje kommentar och även de välmenande till ett potentiellt hot. Inte för att man vill missförstå, utan för att man inte riktigt vågar tro på något annat än det man fruktar.
Det mellanmänskliga dramat och när trygghet brister
Vi säger gärna: ”Hen är så lättkränkt!” Det är enkelt, snabbt, färdigt. Men tänk om det ibland handlar om något annat som att personen faktiskt inte kände sig trygg med oss? Den tanken kräver lite mer självrannsakan, och det är inte alltid bekvämt.
För sanningen är att även om vi inte menar något illa, kan det vi säger ibland landa fel. Det kan upplevas som kritik, som ett ifrågasättande och plötsligt sitter vi där med ett missförstånd i knät, där båda känner sig orättvist behandlade. Det är här vi behöver börja titta inte bara på vad vi säger, utan på hur vi är med varandra. Det är ju trots allt mycket lättare att ta emot klumpiga formuleringar från någon vi litar på. Trygghet ju gör att orden får studsa lite utan att göra skada.
Så vad gör vi med det här?
Jo, kanske börja med att fråga oss själva: Hur trygg känner jag mig i olika sammanhang? Hur lätt triggas jag av andra? Genom vilket filter tolkar jag det som sägs till mig?
Bara den medvetenheten kan börja förändra något. Och när vi möter någon som reagerar starkt kanske till synes ”överreagerar” så kan vi stanna upp och undra: Vad är det här egentligen ett uttryck för? Kan det handla om rädsla, osäkerhet, tidigare erfarenheter? Och hur kan jag bidra till en tryggare stämning?
En påminnelse
Vi är alla människor och vi bär alla på våra osynliga bagage, våra ömma punkter, våra gamla sanningar om oss själva. Ibland är vi känsliga och ibland obrydda. Men vi har alla ett ansvar och inte bara för våra ord, utan för det klimat vi skapar runt dem. Lättkränkthet är inte alltid vad det ser ut att vara. Ibland kan det vara ett skydd, ibland ett rop på att bli sedd, att bli tagen på allvar eller bli förstådd. Och ibland kanske ett tecken på att tryggheten saknas både i oss själva eller i relationen.
Så nästa gång någon reagerar starkt, eller när du själv känner hur något går rakt in, stanna upp en sekund. Vad är det som väcks? Vad är det som står på spel? Kanske kan just du vara den som gör skillnad genom att möta reaktionen med förståelse istället för motstånd.
Så kanske är lättkränkthet inte ett problem att peka ut, snarare en signal på att vi har något att förstå, både i oss själva och varandra.❤️.
