Är du en anmärkare?
Det finns en typ av person som många av oss känner igen. Den som gör att man inte riktigt kan slappna av i samtal. Man pratar, man berättar, man är mitt inne i något och så kommer det:
”Fast det var ju inte på en lördag, det var på en söndag.”
Det är inte hela världen, jag vet att det är bara en liten detalj. Men plötsligt känns det som om själva poängen försvann och man sitter där och undrar varför det var så viktigt att rätta till just det.
Det här är det jag kallar anmärkaren. Personen som alltid hittar det lilla felet. Som minns saker du själv inte ens minns. Som gärna påpekar att det där ordet inte riktigt betyder det du tror, eller att den där resan faktiskt var i juli och inte i juni och att du minsann sa att du inte gillar oliver 2017, varför äter du det nu…osv…
Och grejen är att anmärkaren inte behöver vara otrevlig. Ofta är det en person som egentligen menar väl. Men effekten blir densamma, samtalet tappar sin värme, berättelsen tappar sin glöd. Man själv tappar lite lusten att prata vidare och energin, ja den tar typ slut.
Alla som någon gång har suttit mittemot en anmärkare vet känslan. Det är som att ha en liten röst i rummet som hela tiden dubbelkollar allt man säger. Och den där rösten kan göra en ganska trött. För istället för att bara prata fritt så börjar man väga sina ord, nästan som om varje mening ska genomgå en faktagranskning.
Det roliga är att de flesta av oss nog har varit där själva också, utan att tänka på det. Vi hör något som inte riktigt stämmer och känner hur det kryper i kroppen: ”Det där måste jag rätta till.” Och plötsligt har vi själva förvandlats till en liten anmärkare. Kanske med goda intentioner, men det landar ju sällan så.
För handen på hjärtat, hur ofta förändrar den där lilla rättelsen något? Hur ofta blir samtalet bättre av att vi påpekade att det faktiskt var tre år sen och inte två? Nästan aldrig.
Så frågan är, varför gör vi det? Är det för att visa att vi har koll? Är det ett behov av att känna oss viktiga? Eller är det bara en gammal vana som hänger kvar?
Kanske är det dags att öva på motsatsen. Att låta småsakerna passera. Att välja relation framför exakthet. Att inse att det är mycket roligare att vara den som folk känner sig fria och avslappnade med, än den som folk väger sina ord inför.
Så nästa gång du hör dig själv vilja säga: ”Fast egentligen…” ta ett steg tillbaka och tänk: Spelar det här någon roll? Och om svaret är nej, låt det vara då!
För det är inte detaljerna som gör samtalen minnesvärda. Det är känslan av att vi fick prata, skratta, dela utan att någon satt redo med den röda pennan.
För helt ärligt, ingen har någonsin blivit mer omtyckt för att de rättade folk på smådetaljer. Tvärtom. Så frågan är vad som är viktigast, att ha rätt eller att ha relation? ❤️.