Hur mycket av vårt vuxenliv är kompensation för barndomen? Det här är en fråga jag bär med mig ofta. Inte bara i mitt arbete med andra, utan också i mig själv. För även om många av oss förstått att barndomen påverkar oss, så tror jag att vi underskattar hur länge Läs mer
Skapar du ditt eget kaos? Du vet den där känslan när allt snurrar, när livet går i ett, när inget riktigt hinner landa innan nästa grej drar igång. Kalendern är full, tankarna rusar, relationer skaver, hemmet känns som en plats för måsten snarare än vila. Det vi kallar för kaos. Läs mer
Vad är ditt och vad är andras? Det här är en fråga som återkommer ofta, både i mina samtal med klienter och i mitt eget inre liv. För hur lätt är det inte att ta på sig andras känslor, bördor och smärta som om det vore vårt eget? Jag har Läs mer
När ångesten blir vår kompass Det finns ett mönster jag har börjat se allt tydligare. Det har smugit sig fram i terapirummet, i samtal med vänner, i spegeln – och kanske framför allt, i tystnaden mellan våra ord. Ett mönster som jag tror är vanligare än vi tror. Jag tror Läs mer
Det är märkligt hur ofta vi lägger vårt liv i någon annans händer. Hur vi väntar på att någon annan ska förändras, förstå, ta ansvar, ge oss det vi längtar efter. Som om det är någon annans jobb att rädda oss från våra liv. I samtal med människor – i Läs mer
Vi kämpade så hårt. Vi gick upp tidigt, höll ihop när vi ville bryta ihop, bet ihop när vi ville skrika, log fast det gjorde ont. Vi presterade på jobbet, städade hemmet, tog hand om barnen, tränade kroppen, läste självhjälpsböcker, svarade artigt på sms och ställde upp för vänner. Vi Läs mer
I möten med mina klienter, vänner – och inte minst i mötet med mig själv – återkommer en lärdom gång på gång: vikten av distans. Inte som ett kallt avstånd, utan som ett varmt och livsnödvändigt mellanrum. Ett utrymme där tankar får landa, känslor får klarna och vi själva får Läs mer
Kan man bli hel i det som för evigt kommer saknas? Jag har suttit här många gånger de senaste veckorna. Fingrarna har vilat över tangenterna, ibland har jag börjat skriva några rader, bara för att radera dem lika snabbt. Det har känts för svårt, för stort, eller bara… fel. Att Läs mer
Det är lätt att ha åsikter när man står på land. När man tittar ut över havet och ser någon annan kämpa med årorna. Man kanske skakar på huvudet, tänker att de borde ro åt ett annat håll, att de borde ha sett stormen komma. Att man själv aldrig skulle Läs mer
Livet kan kännas som en teater, där vi spelar alla våra roller. Vissa har vi själva valt, andra har vi fått tilldelade. En del av dem klär oss perfekt, som en skräddarsydd kavaj, medan andra känns som en tung, otymplig kappa vi aldrig riktigt bett om. Och ju längre vi Läs mer