Har du hört talas om napoleonkomplex?
Det låter nästan som ett skämt, men det är faktiskt ett begrepp inom psykologin, eller åtminstone inom vardagspsykologin. Det syftar på idén att människor som känner sig ”små” på något sätt försöker kompensera genom att ta extra mycket plats.
Uttrycket kommer från kejsaren Napoleon Bonaparte. Han var inte särskilt lång, men väldigt mäktig. Myten säger att han försökte väga upp sin kortväxthet med makt, kontroll och aggressivitet. Även om forskningen senare visade att det där sambandet inte stämmer, så fastnade ordet. Och idag används napoleonkomplex för att beskriva en person som kompenserar en känsla av otillräcklighet genom att bli överdrivet självhävdande.
Och det är väl här vi kan börja känna igen oss själva och andra.
För handen på hjärtat, hur många gånger har vi inte mött den där personen som alltid måste ha sista ordet? Eller som höjer rösten för att bli hörd, trots att alla redan lyssnar? Kanske till och med någon som tävlar i precis allt, från jobbmöten till sällskapsspel. Det är lätt att irritera sig. Men om vi tänker efter lite, så kanske vi också ser varför.
När vi känner oss små på insidan försöker vi ofta göra oss större. Det kan vara med kontroll, status, humor, prestation eller högljuddhet. På ytan ser det självsäkert ut, men bakom finns ofta en känsla av otillräcklighet. ”Ser ni mig? Hör ni mig? Tar ni mig på allvar?” Det är frågor som många av oss bär på, oavsett längd.
Och ja, här finns också igenkänning hos oss själva. För vi har väl alla någon gång tagit till lite extra självförtroende, lite extra kontroll, lite extra… någonting, för att dölja känslan av osäkerhet. Kanske på jobbet, kanske i en relation, kanske bland vänner. Vi har alla våra små napoleonkomplex, på våra egna sätt.
Så varför skriva om det här?
För att det påminner oss om att inte stanna vid det vi ser. Det är lätt att döma eller skämta bort beteenden som känns ”för mycket”. Men bakom finns nästan alltid en mänsklig sårbarhet. När vi förstår det kan vi möta både andra och oss själva på ett annat sätt. Mindre dömande och kanske mer nyfiket.
Napoleonkomplex handlar alltså inte om längd. Det handlar om det där vi alla känner ibland, rädslan för att inte räcka till. Och kanske är det den känslan vi egentligen borde prata mer om ❤️.