I möten med mina klienter, vänner – och inte minst i mötet med mig själv – återkommer en lärdom gång på gång: vikten av distans. Inte som ett kallt avstånd, utan som ett varmt och livsnödvändigt mellanrum. Ett utrymme där tankar får landa, känslor får klarna och vi själva får en chans att sortera det som annars känns överväldigande.
Jag har sett det så många gånger – hur vi människor dras in i stormarna. Vi är där mitt i relationen som skaver, beslutet som pressar, känslan som inte går att greppa. Och vi försöker förstå, lösa, agera – men vi gör det ofta med för liten sikt, för nära inpå. Det är som att stirra på en målning med näsan mot duken och försöka förstå hela verket.
När vi får möjlighet att kliva ett steg tillbaka, händer något magiskt. Vi ser mönstren. Vi märker vad som är vårt och vad som tillhör någon annan. Vi börjar känna efter, inte bara reagera. Den här distansen är inte flykt – den är närvaro i sin mest klarsynta form.
Distans till sig själv – för att hitta tillbaka
Ibland behöver vi få syn på oss själva utan att vara mitt i oss. När vi får lite avstånd till våra egna tankar och känslor, blir det lättare att urskilja vad som faktiskt är sant. Inte vad vi tror att vi borde känna, tänka eller vilja – utan vad som verkligen är vårt. Det som är ärligt.
Distansen hjälper oss att se när vi fastnat i gamla mönster. När vi agerar utifrån stress, skuld eller rädsla – istället för att handla från vilja, längtan eller autenticitet. Det där mellanrummet vi skapar för oss själva är avgörande. Det är där vi kan känna vad som verkligen är viktigt – och vad vi faktiskt kan låta gå.
Distans till andra – för att kunna vara nära på riktigt
Det kan låta motsägelsefullt, men ju mer distans du har till andra människor, desto mer äkta och närvarande kan du bli i dina relationer. När du inte smälter ihop med någon annans känslor, inte gör deras upplevelser till dina egna, kan du stå kvar i dig själv – rotad, tydlig och lyhörd. Du kan lyssna utan att förlora dig. Älska utan att gå sönder.
Distansen hjälper dig att se andra för dem de faktiskt är – inte som reflektioner av dina egna behov eller rädslor. Den ger dig utrymme att känna efter vad du själv behöver i en relation, inte bara vad den andra önskar eller förväntar sig av dig. Den hjälper dig att sätta gränser, men också att öppna upp där det finns verklig närhet att mötas i.
Distans till situationer och livet – för att se helheten
När du står för nära något blir det lätt för stort. En konflikt, en känsla, en oro kan ta över hela din verklighet. Allt känns absolut. Överväldigande. Som om det är hela du. Men när du vågar ta ett steg tillbaka förändras perspektivet. Plötsligt ser du att det här inte är allt – det är bara en del. Det är inte hela du. Det är bara just nu.
Livet är aldrig bara det ena. Det är både skört och starkt. Det rymmer både ljus och skugga, stillhet och rörelse, kamp och vila. När du får distans till det du är i, kan du börja se helheten. Du kan skilja på det som är akut och det som är viktigt. Du kan urskilja vad som verkligen betyder något – och vad du faktiskt kan släppa taget om.
Distans är en övning – och en kärleksfull handling
Att ta distans är inget du förväntas kunna automatiskt. Det är en övning. En varsam påminnelse till dig själv: backa lite. Ta ett andetag. Vila i det som är. Det kan vara en stunds tystnad. En promenad. Att kliva bort från bruset för att höra vad som viskar inifrån.
För i det där mellanrummet, där inget måste förstås eller lösas på en gång, får du tillgång till något annat. Ditt inre vetande. Ditt hjärtas röst. Din riktning.
Kanske är det just det du behöver oftare än du tror – inte fler svar, utan mer stillhet. Inte snabbare beslut, utan djupare kontakt. För där, i det tysta, får insikten plats att landa.
Att ge dig själv distans är en handling av kärlek. Mot dig själv. Mot andra. Mot livet. För det är först då du kan välja med klarhet – istället för att bara dras med ❤️.