Det där med egentid var något som jag förstod innebörden av när jag blev mamma. Plötsligt var jag inte ensam som jag brukade vara och behovet av att landa i mina egna tankar och bara få en stund med mig själv var ett faktum. Jag hade aldrig reflekterat över hur väl jag trivs med mig själv och mitt eget sällskap förrän möjligheten blev begränsad och det inte längre var ett alternativ. Där och då förstod jag hur mycket jag saknade mig själv, jag står ju trots allt mig själv närmast. Med tiden, och med åren och i takt med att barnen blivit äldre har jag också fått möjlighet till att vandra tillbaka till mig själv. Jag som en gång i yngre dar hade svårt för att äta ute ensam, älskar idag stunder där jag får göra saker på egen hand, i mitt eget sällskap. Det är där och då de bästa besluten har fattats och känslan av tacksamhet gentemot livet har kunnat lyftas fram.
Jag har dock förstått att inte alla uppskattar denna egentid och ensamtid som jag gör, vissa t.o.m. flyr från tanken att någon gång behöva vara ensamma med sig själva och sina tankar.
Trivs du i ditt eget sällskap?
Det är en fråga som berör oss alla på ett eller annat sätt, och svaret kan variera beroende på livets olika skeden. Att utforska vår relation till ensamhet och vårt eget sällskap är en djupgående resa, en som är lika individuell som universell.
För vissa är ensamheten en fristad, en plats för återhämtning och självreflektion. För andra kan den kännas som en påträngande tystnad, ett tomrum som skriker efter att fyllas. Men vad säger det om oss, vår komfort i ensamheten? Och hur kan vi lära oss att inte bara uthärda den utan att omfamna den?
Jag själv minns tider i mitt liv då ensamheten kändes som en kall, otrevlig gäst som vägrade att lämna. Men med tiden, och genom mycket självreflektion och arbete, började jag se ensamheten som en möjlighet snarare än ett straff. Det blev en tid för mig att verkligen dyka djupt in i vem jag är och var, att utforska mina tankar, känslor och önskningar utan distraktioner.
Att tivas i sitt eget sällskap betyder inte att man är ensam.
Det finns en skönhet i att trivas i sitt eget sällskap. Det är inte bara tecken på självkärlek och självrespekt, utan det är också en djup källa till styrka. Att vara bekväm med att vara ensam innebär att du inte är beroende av andras närvaro för din lycka eller känsla av fullständighet. Du blir din egen bästa vän, och i det ligger det en oändlig frihet.
Om du kämpar med att trivas i ditt eget sällskap, behöver du fråga dig varför? Börja smått. Ge dig själv tillåtelse att utforska vad du verkligen gillar, utan att döma dig själv. Kanske är det att läsa en bok, ta en promenad i naturen, eller bara sitta och observera världen omkring dig. Det är i dessa stunder som du kanske börjar höra din egen inre röst tydligare, och vad den har att säga kan förvåna dig.
Det handlar inte om att vara isolerad från världen, utan snarare om att ha en sund balans. Att kunna njuta av sitt eget sällskap ger dig kraften att välja dina relationer och interaktioner från en plats av fullhet snarare än behov. Det är en resa som är värd att ta, trots att det ibland kan kännas skrämmande ❤️.