Ett nytt år är här, och för första gången på länge känner jag mig inte överväldigad. Istället för att rusa in med full fart, känns det som om jag står stilla ett ögonblick och bara andas in allt det som är. Kanske har jag blivit lite klokare, kanske bara lite tröttare – eller så är det precis så här livet ska kännas när man tar sig vidare genom åren. För varje ny början är vi inte bara äldre, utan också rikare. Rikare på erfarenheter, insikter och de små, värdefulla ögonblicken som livet bjuder på. Det här året börjar inte med en lista av projekt, utan med en känsla av lugn – och för mig är det något helt nytt.

För första gången på 12 år har jag varit ledig ett par veckor – en riktig paus. Jag älskar mitt jobb, verkligen, men den här pausen var så välbehövlig. Och nu när det nya året har börjat, känner jag något som jag nästan hade glömt kunde finnas: ett lättnadens lugn. Mycket av det som tidigare känts tungt har liksom bara släppt sitt grepp om mig.

Jag klarade mig genom jul och nyår rätt smärtfritt i år, och det är stort för mig. Ingen överväldigande ångest som sköljde över mig vid tolvslaget, så som det ofta gjort förut. Bara lugn. Och vet ni vad? Jag hade inte ens bråttom att ta ner julpyntet direkt efter nyår, något jag alltid annars har gjort.

Det är nytt år och nya utmaningar, men på något sätt känns det annorlunda den här gången. Har jag mognat? Har jag tröttnat? Eller har jag bara landat lite mer i mig själv? Jag vet inte riktigt. Det jag vet är att jag inte känner samma hets att starta 100 projekt, som jag brukar göra i januari. Den där känslan av ”allt är möjligt och allt måste göras NU” är… borta. Och ärligt talat vet jag inte om jag ska vara orolig eller bara tacksam över det.

I år fyller jag 45. Ingen stor grej egentligen – jag är inte en person som älskar att fira födelsedagar, och det lär inte bli någon dunderfest denna gång heller. Men 45 känns… märkligt. Jag minns hur jag som yngre läste om ”45-åriga kvinnor” i tidningar och tänkte att de var riktigt gamla. Och nu är jag plötsligt där själv. Fast jag känner mig inte gammal. Faktum är att jag känner mig mer levande än någonsin. Är det inte lustigt hur ålderssiffror kan lura oss så?

Det känns som att jag föds på nytt för varje decennium jag tar mig igenom. För varje ny milstolpe hittar jag en annan sida av mig själv – ibland en trygghet, ibland en nyfikenhet. Siffran är bara en siffra, men känslan av att livet fortsätter att ge mig nya möjligheter är äkta.

Så nu står jag här, på tröskeln till ett nytt år. Med öppna sinnen och öppna armar försöker jag omfamna det som kommer. För jag vet att det kommer bli en blandning – skratt och glädje, visst, men också uppförsbackar. Så är ju livet. Och det är okej.

Vi tar det som det kommer. En dag i taget.

God fortsättning på det nya året till er alla! Vad ni än har framför er, hoppas jag att ni också kan möta det med en blandning av mod och lugn – precis som jag försöker göra. ❤️