I mina samtal med par blir det ofta så tydligt hur mycket av vårt eget bagage vi bär med oss in i en relation. En parrelation består ju egentligen av två enskilda individer som tillsammans försöker skapa en helhet. Och varje individ kommer ju med sin egen historia och med sina tankar, upplevelser, minnen, erfarenheter, gamla sår och intryck som har format vem man är.
Ibland glömmer vi bort det. Vi tänker lätt att det som händer här och nu bara handlar om situationen i stunden, men väldigt ofta speglar vår historik vårt nuvarande liv mer än vi kanske vill erkänna. Saker kan trigga oss utan att vi riktigt förstår varför. Små situationer kan väcka stora känslor. Samtidigt finns det ofta behov inom oss som en gång inte blev uppfyllda och som fortfarande bär på en stark längtan efter att bli sedda och mötta och kanske just nu, i den relation vi befinner oss i.
Det som ibland händer då är att vi börjar söka svar, känslor eller behov på fel plats, eller av fel person. Inte för att vi gör något fel medvetet, utan för att längtan efter att få något läkt eller uppfyllt är så stark. När det sker kan det lätt uppstå en känsla av att något saknas. Behoven blir inte riktigt mötta, missförstånd uppstår och plötsligt kan den ena känna sig otillräcklig medan den andra känner sig oförstådd.
Och där står vi ibland i våra relationer med viljan att finnas där för den vi älskar men utan att riktigt veta hur. För hur mycket vi än bryr oss om varandra kan vi inte alltid gissa oss fram till den andres inre värld. Vi kan inte alltid förstå historien bakom en reaktion eller en känsla om den aldrig har blivit uttalad.
Kanske är det därför en av de viktigaste sakerna i en relation är just nyfikenheten på varandra. Att våga stanna upp och försöka förstå vad den andra faktiskt bär med sig. Att prata om sina behov, sin historia och sina sår, inte för att lägga ansvaret på den andra att laga allt, utan för att skapa förståelse.
Men det kräver också något av oss själva. Att vi ibland vågar stanna upp och titta på våra egna reaktioner med ärliga och rättvisa ögon. Att fråga oss själva: Vad är det egentligen som händer i mig just nu? Är det här bara situationen eller väcker den något äldre i mig?
För när vi börjar se både oss själva och varandra lite klarare, händer ofta något i relationen.
Och kanske är det just där en relation börjar växa på riktigt. När två människor inte bara möts i nuet, utan också får syn på och plats för varandras historia. För vi kommer aldrig tomhänta in i en relation, vi kommer med hela oss.
Kanske är den verkliga frågan vi ibland behöver ställa både till oss själva och till varandra:
Vad bär jag med mig in i vår relation och vad bär du?
❤️