Det ligger i vår mänsklighet att göra fel. Vi måste få lov att göra fel och vi måste tillåta oss själva att ta felsteg ibland. Det är så vi lär oss och utvecklas, tänker jag. Ingen av oss går genom livet utan att säga något vi ångrar, fatta ett beslut som blev fel eller missförstå en situation. Det hör liksom till att vara människa.
Vi kan inte döma oss själva eller andra utifrån en enda handling, ett beteende, ett ord eller en mening. Ett misstag kan hända när vi är stressade, trötta, ledsna eller bara lite ur balans. Ibland säger vi saker utan att riktigt tänka efter. Ibland reagerar vi på ett sätt som vi i efterhand önskar att vi hade gjort annorlunda. Och de flesta av oss kan nog känna igen sig i det där.
Du vet när man ligger i sängen på kvällen och tänker:
Varför sa jag så där egentligen?
Det där kunde jag ju ha gjort bättre.
Det är en del av att vara människa. Vi lär oss, justerar och försöker göra lite bättre nästa gång.
Men något förändras när samma sak börjar hända igen, och igen och igen…
För när ett beteende upprepas gång på gång är det inte längre bara ett misstag. Då börjar det bli ett mönster. Och någonstans där behöver vi också våga vara ärliga mot oss själva.
De flesta av oss har nog varit där i någon relation. Det kan vara en vän, en partner, en kollega eller kanske till och med en familjemedlem.
Någon säger något sårande. Och efteråt kommer ett: “Förlåt, jag menade inte så.”
Och man tänker: Okej, alla kan ha en dålig dag.
Men så händer det igen. Och igen…
Och varje gång finns en förklaring. Stress, missförstånd, en dålig period, you name it. Och man vill så gärna tro på det, för vi vill ju tro gott om människor. Vi vill ge fler chanser, vi vill inte vara den som dömer för snabbt.
Så vi säger till oss själva: Det var nog bara ett misstag.
Men någonstans inom oss börjar ändå en liten tanke växa. En stilla känsla som säger att något kanske inte riktigt stämmer. För ett misstag kan vem som helst göra. Men när samma sak fortsätter att hända börjar det faktiskt säga något mer. Och det är här det ofta blir svårt.
För vi vill inte sätta etiketter på människor. Vi vill inte definiera någon utifrån deras sämsta stunder. Och det ska vi heller inte göra. Ingen av oss är perfekt och ingen av oss är bara sina misstag. Men samtidigt berättar våra handlingar något om oss särskilt när de upprepas.
Kanske är det just där vi behöver stanna upp ibland och fråga oss själva: Ser jag ett misstag eller ser jag ett mönster?
Det handlar inte om att döma någon som människa. Det handlar mer om att vara ärlig mot sig själv om vad man faktiskt upplever. Att kunna hålla två tankar samtidigt:
Att människor får göra misstag. Men också att vissa beteenden till slut visar ett mönster.
Och det gäller inte bara andra människor, det gäller oss själva också.
För ibland sitter vi där och tänker: “Det där ska jag aldrig göra igen.”
Men ändå hamnar vi i samma situation med samma reaktion och samma gamla vana som dyker upp igen.
Och då väcks en annan tanke.
Hur mycket av det vi gör är egentligen medvetna val? Och hur mycket är sådant vi bara gör av gammal vana, utan att riktigt tänka på det? Reaktioner, mönster och beteenden som kanske sitter djupare i oss än vi själva förstår.
Är det våra omedvetna val som gör att vi ibland upprepar samma misstag? Samma beteende, fast vi egentligen inte vill?
För när något upprepas börjar man också fundera över något större. Handlar det bara om ett misstag, eller säger det något om våra egenskaper, vår karaktär eller vår personlighet?
Samtidigt vill jag tro att de flesta människor inte går runt med onda avsikter. De flesta vill nog göra rätt, vara bra människor och göra gott där de kan.
Men ibland räcker inte intentionen hela vägen. För i slutändan är det ändå våra handlingar som andra möter. Våra ord, våra val och våra beteenden.
Och kanske är det just där något viktigt finns att reflektera över.
Vi är inte våra misstag. Men våra återkommande val börjar ändå forma och visa vem vi är.
För vi behöver få göra fel, det är ju så vi lär oss.
Men ibland behöver vi också vara modiga nog att stanna upp och se när något inte längre bara är ett misstag, utan ett beteende som faktiskt är dags att ta ansvar för.
För någonstans där börjar också våra val forma vår karaktär.
Och kanske är det just där verklig förändring kan börja.
❤️