Vi brukar tänka att våra känslor styr hur vi beter oss mot andra människor. Vi är vänliga mot dem vi tycker om, hjälper dem vi bryr oss om och anstränger oss lite extra för dem som betyder något för oss och det känns ju ganska självklart. Men tänk om det ibland fungerar precis tvärtom? Att det vi gör för en annan människa faktiskt kan påverka vad vi känner för henne.
Inom psykologin finns ett fenomen som kallas Benjamin Franklin effekten och det handlar om just detta. Att vi under vissa omständigheter kan börja tycka bättre om en person efter att vi har gjort personen en tjänst, även om vi från början inte hade någon särskilt positiv uppfattning om henne. Det är en ganska intressant tanke, eftersom den säger något om hur vi människor fungerar och hur våra känslor och handlingar inte alltid följer den ordning vi föreställer oss.
Varför börjar vi tycka bättre om någon vi har hjälpt?
Fenomenet har fått sitt namn efter Benjamin Franklin som levde på 1700-talet. Enligt en berättelse från hans självbiografi hade han en politisk motståndare som inte verkade tycka särskilt bra om honom. Istället för att försöka vinna personens uppskattning genom att vara extra vänlig bad Franklin honom om en tjänst. Han ville låna en ovanlig bok som mannen hade i sin samling. Mannen gick med på det och efteråt upplevde Franklin att deras relation förändrades till det bättre. Det intressanta är alltså att Franklin inte försökte få mannen att tycka om honom genom att själv göra något för honom utan han lät i stället mannen göra något för honom. En möjlig psykologisk förklaring till detta är det som kallas kognitiv dissonans. Det innebär att vi människor kan uppleva ett obehag när våra tankar, känslor och handlingar inte riktigt stämmer överens. Vi vill gärna känna att det finns en logik i det vi gör och att våra handlingar går ihop med bilden vi har av oss själva.
Om vi exempelvis hjälper någon som vi egentligen inte tycker särskilt mycket om kan det uppstå en motsättning. Vi har gjort något vänligt för en person som vi kanske inte alls känner oss särskilt positiva till. Ett sätt att få detta att gå ihop är att börja se personen lite annorlunda. Det behöver inte vara något vi tänker på eller ens märker. Förändringen kan ske utan att vi är medvetna om den.
Jag tycker att det finns något särskilt intressant i tanken att vi inte alltid behöver känna något först för att sedan handla utifrån det. Ibland är det faktiskt våra handlingar som kommer först och känslorna som förändras efteråt. Vi kan nog känna igen detta från flera situationer i livet. Kanske har vi haft en kollega som vi inte riktigt kommit överens med, men efter att ha samarbetat eller hjälpt varandra har vår uppfattning förändrats. Eller så har vi gjort något omtänksamt för en person som vi tidigare hållit lite på avstånd och efteråt märkt att vi känner oss mer positiva till henne. Det behöver förstås inte alltid bero på Benjamin Franklin effekten. När vi hjälper någon får vi också möjlighet att lära känna personen bättre, upptäcka nya sidor och skapa erfarenheter tillsammans. Men det förändrar inte det intressanta i att vårt eget beteende ibland kan bidra till att förändra vår inställning.
Vi tänker ofta att vi behöver ändra vår uppfattning om någon innan vi kan börja bete oss annorlunda mot personen. Men ibland kan det vara just genom ett förändrat beteende som vi börjar se något vi tidigare inte har sett.
Så vad betyder det här för våra relationer?
I våra nära relationer bär vi ofta på ganska bestämda uppfattningar om varandra. Vi tror oss veta hur den andra personen är, varför hon beter sig på ett visst sätt och vad vi kan förvänta oss av henne. Och ju längre vi har känt någon, desto lättare kan det bli att hålla fast vid den bilden. Det betyder inte att våra uppfattningar alltid är fel. De bygger ofta på verkliga erfarenheter. Men ibland kan vi bli så vana vid att se en person på ett visst sätt att vi inte längre lägger märke till det som inte passar in i vår bild. Det är här jag tycker att Benjamin Franklin effekten väcker en större tanke. Vi påverkas inte bara av hur andra människor behandlar oss, utan också av hur vi själva väljer att behandla dem. När vi visar omtanke, hjälper någon eller gör något vänligt kan det ibland påverka vår egen inställning till personen. Det är alltså inte bara mottagaren som kan påverkas av en vänlig handling, utan även den som utför den.
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att skilja mellan att göra något av fri vilja och att ständigt anstränga sig för att få en relation att fungera. Att hjälpa någon innebär inte automatiskt att vi kommer att tycka bättre om personen och det betyder definitivt inte att vi ska fortsätta ge av oss själva i relationer där vi blir illa behandlade. En vänlig handling kan bidra till att förändra en relation, men den kan inte ensam lösa problem som handlar om bristande respekt, tillit eller ömsesidighet.
Något som fascinerar mig med psykologi är hur mycket av det vi känner och gör som påverkas av sådant vi inte alltid är medvetna om. Vi vill gärna tro att vi först bildar oss en uppfattning, sedan fattar ett beslut och därefter handlar utifrån det, men många gånger är sambandet betydligt mer komplicerat. Vi påverkas av våra tidigare erfarenheter, våra förväntningar och hur vi tolkar både våra egna och andras handlingar. Ibland försöker vi också, utan att riktigt märka det, få våra känslor att stämma överens med det vi redan har gjort. Benjamin Franklin effekten är ett exempel på hur detta kan fungera, även om forskningen kring effekten inte är entydig och den inte uppstår i alla situationer.
För mig handlar den viktigaste insikten därför inte om att vi ska börja be människor om tjänster för att få dem att tycka om oss. Jag tycker snarare att fenomenet påminner oss om att våra känslor och uppfattningar inte alltid är så fasta som vi tror. Vi kan förändra hur vi ser på andra människor, ibland genom nya erfarenheter och ibland genom att själva börja agera annorlunda. Och kanske är det just det som är värt att ta med sig, att vi inte alltid behöver vänta på att en känsla ska förändras innan vi gör något annorlunda. Ibland kan förändringen börja i det vi faktiskt gör och först därefter påverka hur vi känner.
❤️