Det är måndag och en ny vecka har precis börjat. Jag tänkte därför att det kunde passa bra att skriva om något som jag tror att de flesta av oss kan känna igen oss i, nämligen alla de där sakerna vi tänker att vi ska göra men som av någon anledning aldrig riktigt blir av.
Det kan vara något stort, som att byta jobb, flytta, börja studera eller boka den där resan man pratat om i flera år. Men det kan lika gärna vara något ganska litet. Klippa håret på ett sätt man länge velat prova, höra av sig till någon man saknar, börja träna, anmäla sig till en kurs eller äntligen ta tag i den där idén som återkommer med jämna mellanrum. Vi tänker på det, kanske pratar vi om det och ibland kommer vi till och med så långt att vi börjar planera. Sedan händer… ingenting.
Det är ganska intressant hur bra vi människor är på att vänta på rätt tillfälle, eller bättre tider. Vi ska bara få lite mer tid, lite mer energi, lite mer pengar eller känna oss lite mer motiverade. Vi ska fundera ett varv till och sedan ska vi minsann göra det. Problemet är bara att det perfekta tillfället sällan dyker upp. Livet verkar inte riktigt ha förstått att det ska ordna en lucka åt oss där allting känns självklart, kalendern är tom och vi vaknar fulla av motivation och beslutsamhet. För det är ofta där vi hamnar fel. Vi tänker att motivation måste komma först och handling sedan, men många gånger fungerar det faktiskt åt andra hållet. Vi börjar göra något och motivationen kommer när vi märker att vi är på väg. Samma sak gäller känslan av att vara redo. Hur många gånger i livet är vi egentligen helt redo för någonting nytt? Vi kan förbereda oss, läsa på och tänka igenom saker, men någonstans kommer ändå den punkt där vi måste lämna det vi känner till och prova.
Det finns också en psykologisk förklaring till varför vi så gärna skjuter saker framför oss. Forskning om prokrastinering visar att uppskjutande inte nödvändigtvis handlar om lathet eller dålig karaktär, vilket det ibland framställs som. Det kan i stället fungera som ett sätt att hantera obehagliga känslor. Om något väcker osäkerhet, rädsla eller stress får vi en liten lättnad när vi bestämmer oss för att ta itu med det senare. Vi behöver inte fatta beslutet idag och slipper därmed också obehaget för stunden. Det är ganska smart av hjärnan, åtminstone på mycket kort sikt. Problemet är att vårt framtida jag sedan får ärva både beslutet och oron. Ju längre vi funderar, desto skickligare verkar hjärnan dessutom bli på att hitta problem. Det som från början var en ganska enkel tanke kan efter några veckors analyserande och funderande fått så många för och nackdelar att vi nästan skulle behöva kalla till ett styrelsemöte med oss själva. Plötsligt finns det femton saker som kan gå fel och sju olika alternativ som måste jämföras innan vi kan bestämma oss. Även det finns det forskning kring. Studier om det som brukar kallas choice overload har visat att många val inte alltid gör det lättare för oss. Under vissa förutsättningar kan fler alternativ och mer information tvärtom göra oss mer osäkra och mindre benägna att fatta ett beslut. Vi vill välja rätt, helst helt rätt och börjar väga fördelar och nackdelar mot varandra tills vi nästan inte längre minns vad vi ville från början.
Sedan har vi förstås alla våra ”tänk om”. Tänk om jag ångrar mig? Tänk om det blir fel? Tänk om jag misslyckas? Tänk om andra tycker att jag gör ett konstigt val? Tänk om det inte alls blir som jag föreställt mig? Alla rimliga frågor ibland, men det är lite märkligt att vi inte alltid är lika kreativa åt andra hållet. Tänk om resan blir fantastisk? Tänk om personen du kontaktar faktiskt har saknat dig också? Tänk om du trivs mycket bättre på det nya jobbet? Tänk om utbildningen leder till något du inte ens hade tänkt på? Tänk om du klipper håret och undrar varför du gick omkring med samma frisyr i femton år? Och skulle just det sistnämnda bli katastrof så har människokroppen tack och lov en ganska praktisk funktion då håret faktiskt växer ut igen….
Självklart tycker jag inte att vi ska börja fatta stora beslut utan att tänka på konsekvenserna. Det finns beslut som påverkar vår ekonomi, våra relationer, barn, arbete och hälsa och som behöver både eftertanke och ibland ganska mycket planering. Att ”göra det bara” betyder inte att säga upp sig på måndag förmiddag, sälja huset till lunch och boka en enkelbiljett till Bali innan middagen. Då kan det vara bra att åtminstone sova på saken. Men det finns en skillnad mellan att tänka efter och att fastna i tänkandet. Jag tror faktiskt att vi ofta känner den skillnaden själva. Ibland behöver vi mer information för att kunna fatta ett bra beslut, men ibland har vi redan all information vi behöver och fortsätter ändå att fundera eftersom själva beslutet känns obehagligt. Då kan det vara bättre att göra någonting konkret.
Det finns intressant forskning om så kallade implementation intentions, som enkelt uttryckt handlar om att göra våra intentioner mer konkreta. I stället för att tänka ”jag borde börja träna” bestämmer man exempelvis ”på onsdag efter jobbet går jag till gymmet”. I stället för ”jag borde ringa henne någon dag” blir det ”jag ringer henne ikväll”. Forskningen har visat att sådana konkreta planer kan öka sannolikheten för att vi faktiskt gör det vi har tänkt göra. Det är egentligen inte särskilt märkvärdigt. Så länge något befinner sig i kategorin ”någon gång” finns det väldigt gott om plats för förhandling. Och vi människor kan vara fantastiskt duktiga förhandlare när motparten är vi själva. Kanske behöver vi därför inte alltid mer motivation, kanske behöver vi ibland bara bestämma oss.
Så min tanke inför den här veckan är inte att du ska förändra hela ditt liv. Du behöver inte sätta upp sjutton nya mål, köpa en ny kalender och bestämma dig för att från och med imorgon gå upp klockan fem, meditera, träna och dricka sellerijuice före frukost. Det brukar vara fullt tillräckligt att börja med en sak. Fundera i stället på vad som kommer efter meningar som ”jag har alltid velat…”, ”en dag ska jag…” eller ”jag borde verkligen…”. Finns det något som du har burit med dig länge och som fortfarande dyker upp i tankarna? Fråga dig då vad du egentligen väntar på.
Om det finns ett verkligt hinder, försök göra något åt det. Behöver du mer information, ta reda på den. Behöver du spara pengar, börja spara. Behöver du prata med någon, gör det. Men om du märker att det enda som egentligen återstår är rädsla, osäkerhet eller en förhoppning om att du en morgon ska vakna och känna dig hundra procent säker, då kanske du redan har tänkt färdigt. För tiden går oavsett vad vi gör med den. Det är en ganska enkel sanning men också en som är lätt att glömma när vi befinner oss mitt i vardagen. En vecka blir en månad och en månad blir ett år, och plötsligt har något vi ”snart ska göra” hängt med oss väldigt länge.
Jag tror att jag hellre vill kunna se tillbaka på vissa saker och tänka att det kanske inte blev riktigt som jag hade tänkt mig än att behöva säga att jag aldrig ens försökte. Alla beslut blir inte rätt, alla resor blir inte fantastiska och alla idéer visar sig inte vara geniala. Ibland får vi ändra oss, börja om eller konstatera att något helt enkelt inte var för oss. Men då vet vi åtminstone. Det finns så mycket i livet vi inte kan påverka. Just därför känns det lite synd att låta sådant vi faktiskt kan påverka stanna kvar år efter år i kategorin ”någon gång”.
Så den här måndagen kanske det är dags att plocka fram en av de där sakerna, inte alla, bara en. Och om du har tänkt färdigt, vägt konsekvenserna och egentligen vet vad du vill men fortfarande väntar på den perfekta känslan eller det perfekta tillfället, kanske du inte behöver analysera mer.
Gör det bara, just do it!
❤️.