Häromdagen pratade jag med en person som precis hade köpt en ny bil.
”Det är så konstigt”, sa hon. ”Nu känns det som att alla kör omkring i exakt samma bil som jag.”
Vi skrattade lite åt det, men det fick mig att tänka på hur fascinerande vår hjärna faktiskt är. För bilarna har inte blivit fler över en natt. De har funnits där hela tiden. Det enda som har förändrats är att hennes hjärna nu har bestämt sig för att just de bilarna är värda att lägga märke till.
Det finns faktiskt ett namn för det här fenomenet, The Red Car Theory. Och även om det låter som något som bara handlar om bilar säger det något betydligt större om hur vi människor fungerar.
Vi tror ofta att vi ser världen precis som den är, men gör vi verkligen det?
Vår hjärna tar emot miljontals intryck varje dag. Om den skulle försöka bearbeta allt skulle vi snabbt bli överväldigade. Därför sorterar den bort det mesta och lyfter istället fram det som den bedömer är viktigt. Vi ser alltså inte hela verkligheten. Vi ser den del av verkligheten som vårt fokus tillåter oss att se.
Det tycker jag är både fascinerande och lite skrämmande. För tänk om samma mekanism påverkar betydligt mer än vilka bilar vi lägger märke till? Tänk om den också påverkar hur vi ser på oss själva?
Om du innerst inne tror att du inte räcker till kommer hjärnan nästan omedvetet att börja samla bevis för det. Du kommer lättare att minnas det du gjorde fel än det du faktiskt lyckades med. En kritisk kommentar kommer att väga tyngre än tio vänliga. Ett misslyckande kommer att ta större plats än flera framgångar. Inte för att livet nödvändigtvis innehåller fler motgångar än någon annans, utan för att hjärnan försöker skapa en berättelse som stämmer överens med det du redan tror.
Och det är här det blir riktigt intressant. Problemet är inte att hjärnan letar efter bevis. Problemet är att den samtidigt sorterar bort sådant som inte passar in. Ju fler bevis den hittar, desto mer övertygade blir vi om att vi ser verkligheten som den är. Men kanske ser vi bara den del av verkligheten som bekräftar det vi redan tror?
Psykologer brukar kalla det här för bekräftelsebias. Vi söker, tolkar och minns information på ett sätt som stärker våra redan existerande föreställningar.
Det innebär att två människor kan leva i samma värld men uppleva den helt olika. Den ena möter en motgång och tänker: ”Där ser du, ingenting blir någonsin bra.” Den andra tänker: ”Det här blev inte som jag hade hoppats, men jag hittar nog en annan väg.” Båda har varit med om samma sak. Skillnaden är vilka bevis deras hjärnor har valt att lägga märke till.
Samma sak gäller hur vi ser på andra människor. Om jag går in i ett möte med övertygelsen att människor inte går att lita på kommer jag snabbare att upptäcka det som bekräftar just den bilden. Om jag däremot tror att de flesta människor vill väl kommer jag oftare att lägga märke till vänlighet, omtanke och hjälpsamhet. Det betyder inte att någon av bilderna är hela sanningen. Det betyder att vårt fokus fungerar som ett filter.
Och kanske är det just där The Red Car Theory blir som mest intressant. För den handlar egentligen inte om bilar. Den handlar om de berättelser vi skapar om oss själva. Om jag gång på gång hittar bevis för att jag inte duger kommer jag till slut att leva som om det vore en sanning. Om jag ständigt hittar bevis för att människor kommer att svika mig kommer jag börja skydda mig, dra mig undan eller misstolka situationer. Och om jag istället börjar lägga märke till mina framsteg, mina styrkor och de människor som faktiskt finns där, kommer även det att förändra min upplevelse av världen. Inte för att världen plötsligt har förändrats. Utan för att jag äntligen ser mer av den.
Missförstå mig rätt. The Red Car Theory handlar inte om att tänka positivt hela tiden eller blunda för det som är svårt. Livet innehåller sorg, smärta och motgångar och de ska inte förminskas. Men teorin påminner oss om något viktigt om att det vi tränar vår uppmärksamhet på växer i vårt medvetande.
Så kanske är den viktigaste frågan inte vad världen visar dig idag. Kanske är den viktigaste frågan: Vilka bevis tränar jag min hjärna att leta efter?
För om svaret är att du varje dag letar efter bevis för att du inte duger, att livet är hopplöst eller att människor inte går att lita på, då kommer din hjärna att bli väldigt duktig på att hitta just det. Och då är det lätt att tro att det är sanningen. När det egentligen bara är det filter genom vilket du har lärt dig att betrakta världen.
❤️
